Tjoho! Bra respons.

Idag läste jag responsen på skoluppgift nummer 4. Den var jättebra och jag känner mig så duktig och glad! Det var längesen jag fick bevis på att jag är bra på något och jag saknar det! Jag tänkte dela med mig av texten jag skrev (och responsen) för jag vet att det är fler av er som undrar vad det är för kurs jag går och vad den går ut på. Det är alltså en distanskurs på 15 veckor i copywriting på Berghs School of Communication.

Uppgift nummer 5 handlade om att lära sig skriva säljande boktexter. Tänk bokbaksidor eller beskrivningar på tex adlibris.se. Paolo Roberto ska skriva en bok om kaffe. Vi skulle lära oss att göra research och skriva säljande. Here it goes.

---------------------------

Mina farbröders kaffe
Paolo Roberto

”Cappuccino till efterrätten? Tokiga svenskar – de vet ingenting om kaffe!” utbrister min ena farbror med ett bullrigt skratt när vi jämför den svenska kaffekulturen med den italienska. Faktum är att han har rätt, i alla fall när det gäller italienskt kaffe och dess vett och etikett. Trots att utvecklingen går framåt är det en lång väg mellan vilket italienskt café som helst och den svenska skitiga kaffebaljan. Jag låter mina farbröder berätta hur man gör i Italien. Kan man dricka cappuccino till efterrätten och får man ha mjölk i kaffet efter tio? Och hur gör man egentligen den perfekta macchiaton?

Paolo Roberto följer med sin bok Mina farbröders kaffe upp succén med kokboken Mina fastrars mat. Han återvänder till familjen i den napolitanska staden Maddaloni för att samla intryck, lärdom och goda råd från sina fotbollstokiga och kaffeälskande farbröder. Bättra på dina kaffekunskaper samtidigt som du förs med på en resa kantad av fantastiska miljöbilder från det napolitanska landskapet. Boken fullkomligt svämmar över av handfasta råd, allmän barista-kunskap, recept och inte minst kärlek till den ädla drycken!

Att en bok om kaffe följer en kokbok är inte särskilt konstigt, för som det italienska ordspråket säger: En god måltid kan förstöras av en dålig espresso.

---------------------------

Så här lät responsen:

• Du inleder med ett citat. Kanske något långt, men det är bra! Det ger en direkt ingång till innehållet, några kaxiga uttalanden från Paolo och vi presenteras för bokens expertis i form av de italienska farbröderna.

• I löptexten tar du direkt upp hans tidigare bok, du beskriver den som en succé, kanon, det är det bästa argumentet för en bok: vi har en dokumenterat välsäljande bok från samme författare bara ett halvår tidigare. Det måste vi trycka på.

• Övrig löptext ”rinner” bra. Det är svårt att förklara vad som skapar ett bra ”rinn”, jag strävar alltid efter det själv, lyckas inte alltid. En texts flöde får aldrig stanna upp och stå och stampa, inte heller kännas forcerad, så att rinnet blir en fors eller vattenfall (för att tjata ut metaforen). En text får inte heller packas för infotungt, eller ta upp termer/personer som inte riktigt förklaras. En bra text tar läsaren i hand och leder henne genom innehållet, tryggt och säkert, utan att stanna upp. Det gör den här texten. En text med bra ”rinn” är symetrisk, det lutar inte över åt något håll, till exempel med en för lång avslutning eller inledning. Den krånglar inte heller in sig i ett argument som tar dubbelt så lång tid att förklara som de andra två. Då haltar det och man måste se över om det går att korta ner, förenkla eller att byta perspektiv.

• Känsloargument varvas med faktabaserade, du-tilltal med det mer berättande om boken. Och det funkar fint! Variationen är balanserad.

• Avslutningen är perfekt. Flera av er har använt det där talesättet, men Therese förvaltar det snyggast.

• Något negativt då? Jag skulle tona ner några superlativer, t ex ”fullkomligt svämmar över”. Inget fel att dra på, men överdrifter är inte bra.

• Jag saknar också en rubrik, skriv till en sådan!

• Tack så mycket!

Säg att jag är duktig!