Måndag

En vanlig måndag som måndagar brukar vara. Jag vaknade upp efter vad som kändes som alldeles för lite sömn. Jag ignorerade all packning som vädjade om att få bli uppackad. Jag stickade dagens lucka i Fröken Fräkens kalender och kom ikapp lite i Johannas. Jag åt frukost och blev sen till jobbet. Där satt jag hela dagen och letade bilder till moodboards och oroade mig och längtade efter min älskling. Nä, efter mina älsklingar. Efter en nästan (nästan!) för mysig Karl-Graham och Edward-helg känns allt så tomt och meningslöst. Inga små barnögon som ser på mig med all koncentration en fyraåring kan uppbringa när jag förklarar hur ditten och datten fungerar. Ingen varm mansfamn som håller om mig när jag minst anar det. Ingen att prata med om allt jag vill prata om. Och inget.

Jag får trösta mig med det gröna lilla ängelkortet som jag och Edward pysslade ihop igår.

Som vanligt på måndagar ska jag handla på vägen hem, sucka över min lägenhet och sätta mig i soffan med en stickning. Min måste-lista börjar bli lång och jag har julklappsstickingar att göra och brev att skriva och kamerabatteri att ladda. Mest av allt längtar jag bara efter Han som gör mig hel. Det är så slitet och använt och klyschigt men jag är verkligen inte mig själv utan honom längre. Jo, alltså självklart är jag ju mig själv... men bara en liten del kommer upp till ytan. Och det är oftast den mer ocharmiga delen.

Ge oss världens bästa julklapp. Ett jobb i Göteborg.