Jenny och Therese i soffan framför en liveinspelning med Nick Cave and the Bad Seeds:
Therese: Nu nu är det The Ship Song! Den är så vacker! Tyst tyst! Nu lyssnar vi. Hur kan någon skriva så vackra sånger?
Jenny: Jag blir mest bajsnödig.
Therese: Meh?
Jenny: Ja alltså ibland när någonting är vackert så blir man liksom bajsnödig. Fattar du?
Therese: Neeej...
*pruttljud under filten*
27 augusti 2007
Och ett inlägg till nästan precis efter
Jag satt och slösurfade såhär sista minuterna av arbetsdagen (ja Johan, jag slösurfade på arbetstid. Skriv upp det) och läste gamla blogginlägg. Från maj 06, september 06, januari 07... och så. En sak kändes mer än andra (förutom en stor stor kärlek till min underbara älskling): Jag saknar dig Jenny! Om du har tid någon gång så läs inläggen från förra året (eller så många du orkar ärifrån i alla fall). Oh lord så kul vi hade. Titty Cake till exempel. Eller din Tommy Nilsson-period (moahahaha). Kommer du ihåg konversationen om bra saker och bajsnödighet? Om du inte kommer ihåg tillhandahåller jag nu en återgivning av samtalet:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha, kommer ihåg...mycket har sagt i den där soffan. vad sägs annars om andra klassiker som: "meh! det kom ju mer på byxan än i truten!"
(jag åt glass)
Skicka en kommentar