Jag reste mig ur min bädd 06:08 efter telefonväckning av ett stycke underbar pojkvän. Tänder borstades och fula mjukisbyxor träddes på benen. Med sömndrucken min och en bekant magkatarr snubblade jag mig halvsovandes till spårvagnen som tog mig till Domkyrkan. När vagnen åkte förbi SKF såg jag ett sött par som pussades hejdå innan karln gick på spåris. Det såg så mysigt och normalt ut. Precis så vill jag ha det. I vanliga fall skulle jag sitta där sur och bitter men inte nu. Nu spred sig en värme i magen som till och med dämpade magkatarr-suget. Det fick mig att tänka på Graham. På vilken tur jag har. På hur ovanligt det måste vara att få bli väckt varje morgon (oavsett vilken tid man ska upp) av den underbaraste mannen på jorden. Jag vill aldrig mer vakna till någonting annat än hans röst. Hehe. Jag är så kär och vidrig.
07:05 stod jag utanför portarna till min tortyrkammare/tankeverkstad. Jag skuttade (oh yes) ned för trapporna och låste in mina saker i det blå skåpet.
Och så här läcker är man på gymet. Osminkad, dödligt trött och iklädd gymnastikskor av "icke-sneakers"-modell.08:34 var jag färdigtränad och matt. Det gick sådär idag. Det började bra med rekord på cross training-maskinen men sedan började det gå trögare. Magen ville inte vara med och jag kunde inte fokusera. Istället för teknik och tjafs tänkte jag på annonser och kundtidningar och en sovande pojkvän på min arm.
09:03 satt jag på jobbet, stirrade ut genom mitt vindsfönster och åt min gigantiska frukost bestående av knäckebröd, banan, russin och naturell yoghurt (ja Graham, naturell yoghurt. De hade ingen annan och jag höll på att gå under av hunger).
Och trots att jag skrivit upp det i min kalender glömde jag att gratulera min älskling på födelsedagen. Jag är en värdelös fuck-upp till flickvän.
Många långa timmar senare bar det av mot Hisingen och kära lilla N. Jag älskar mitt mörka, regniga Göteborg. Det var inte ens ironiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar