Välkommen till världen Axl

Idag fick jag den kanske finaste presenten jag någonsin fått i hela mitt liv. När jag kom hem efter att ha jobbat över och haft en allmänt grå och dyngsur dag satt Jenny med symaskin och trådar i ett myller i vardagsrummet. Jag frågade inte vad hon gjorde eftersom hon sitter där titt som tätt och syr om trosor till hårband och whatnot. När jag suttit och beklagat mig om allt som tynger mig en stund säger hon att jag inte får titta. Hon håller på med en överraskning åt mig. Någonting jag behöver. Hm. Ett nytt liv? Lite karaktär? Vad använder man för stygnbredd när man syr karaktär? Jag babblade vidare och ältade och ältade. Plötsligt vänder sig Jenny till mig och förklarar vad det är hon har sytt. Det är en mexikansk bekymmersdocka. Till mig. En liten docka med vitt hår av garn och en grön bandana. Den ska jag berätta mina bekymmer för innan jag går och lägger mig, stoppa i den tillhörande påsen och lägga under kudden. Den tar då hand om mina bekymmer och bearbetar dem och löser dem åt mig. Jag har döpt henne till Axl pga bandanan. Det är precis vad jag behöver och det var en så underbar present. Jag blev så glad och rörd att jag blev illröd i ansiktet och fick huvudvärk. Då fick jag aspirin och cola av Jenny. Fantastiska varelse. I love you.