Får det verkligen vara så här bra?

Kan det faktiskt vara så att jag har hittat helt rätt? Att det här är den stora. Plötsligt känns det bara så självklart. Givetvis är det så. Det är som det alltid är bestämt att det ska vara.

Det blir ingen rubrik idag

Jag kan bara komma på cheesy låttitlar att ha som rubrik, och jag tänker inte gå så långt att jag använder "It must be love" eller "F.E.E.L.I.N.G.C.A.L.L.E.D.L.O.V.E." (ok, det har jag ju på msn men det gills inte). Jag kan i alla fall inte koncentrera mig på att skriva. Det är för mycket känslor och tankar och drömmar och önskningar. Och längtan. Längtan längtan längtan längtan längtan.

Axl is a very busy girl

And that is all I have to say about that.

Välkommen till världen Axl

Idag fick jag den kanske finaste presenten jag någonsin fått i hela mitt liv. När jag kom hem efter att ha jobbat över och haft en allmänt grå och dyngsur dag satt Jenny med symaskin och trådar i ett myller i vardagsrummet. Jag frågade inte vad hon gjorde eftersom hon sitter där titt som tätt och syr om trosor till hårband och whatnot. När jag suttit och beklagat mig om allt som tynger mig en stund säger hon att jag inte får titta. Hon håller på med en överraskning åt mig. Någonting jag behöver. Hm. Ett nytt liv? Lite karaktär? Vad använder man för stygnbredd när man syr karaktär? Jag babblade vidare och ältade och ältade. Plötsligt vänder sig Jenny till mig och förklarar vad det är hon har sytt. Det är en mexikansk bekymmersdocka. Till mig. En liten docka med vitt hår av garn och en grön bandana. Den ska jag berätta mina bekymmer för innan jag går och lägger mig, stoppa i den tillhörande påsen och lägga under kudden. Den tar då hand om mina bekymmer och bearbetar dem och löser dem åt mig. Jag har döpt henne till Axl pga bandanan. Det är precis vad jag behöver och det var en så underbar present. Jag blev så glad och rörd att jag blev illröd i ansiktet och fick huvudvärk. Då fick jag aspirin och cola av Jenny. Fantastiska varelse. I love you.