Lyssning

Ni tjatar!

Jajajaja. Jag veeeet att jag inte skrivit på ett tag, ok? Jag har, som det heter, haft lite mycket på senaste tiden. Men ingen panik, jag vill fortfarande gifta mig med Nick Cave och Patricia Arquette, och jag funderar fortfarande mycket på väldigt triviala saker. Jag har bara inte skrivit om det.

Just nu älskar jag Adam Green och Chet Baker. Julen klättrar på listan och igår lyssnade jag, för första gången för året, på Santa Baby med Marilyn Monroe. Ljuvligt. Den sången ska bli soundtracket för min jul. På fredag/lördag ska julmust och julbaksingredienser inhandlas och jullådan tas ned från vinden. När längtade jag så här mycket sist?

Och jo, jag stickar fortfarande, men nu är ju mina alster hemliga. Kanske kommer det bilder efter jul.

Det går strålande på jobbet. Fan vad bra det går. Jag bryr mig inte ens om att vara rädd för att skriva det. Jag är för bra för att jinxa något på jobbfronten just nu.

Annars var det väl inget nytt.

Möt mig i Lisebergshallen för handboll ikväll!

Lyssning

Bajs

Jenny och Therese i soffan framför en liveinspelning med Nick Cave and the Bad Seeds:

Therese: Nu nu är det The Ship Song! Den är så vacker! Tyst tyst! Nu lyssnar vi. Hur kan någon skriva så vackra sånger?
Jenny: Jag blir mest bajsnödig.
Therese: Meh?
Jenny: Ja alltså ibland när någonting är vackert så blir man liksom bajsnödig. Fattar du?
Therese: Neeej...

*pruttljud under filten*

Ge mig vad jag tål

Varför har jag aldrig tänkt tanken att någon skulle vilja kommentera mina inlägg. Nu kan ni i alla fall det.

Min otyglade innerliga kärlek

Världen är full av enastående under. Varelser för vackra och begåvade för att vi vanliga dödliga någonsin ska kunna förstå deras storhet.
Nick Cave är en av dem. Ta emot min eviga kärlek och beundran.

Er som står oförstående med en osmickrande rynka mellan ögonbrynen råder jag att leta reda på låten Straight to you. Mannen kan skriva kärlekssånger.

All the towers of ivory are crumbling
And the swallows have sharpened their beaks
This is the time of our great undoing
This is the time that I'll come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

The light in our window is fading
The candle gutters on the ledge
Well now sorrow, it comes a-stealing
And I'll cry, girl, but I'll come a-running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
Once again

Gone are the days of rainbows
Gone are the nights of swinging from the stars
For the sea will swallow up the mountains
And the sky will throw thunder-bolts and sparks
Straight at you
But I'll come a-running
Straight to you
But I'll come a-running
One more time

Heaven has denied us its kingdom
The saints are drunk howling at the moon
The chariots of angels are colliding
Well, I'll run, babe, but I'll come running
Straight to you
For I am captured
Straight to you
For I am captured
One more time

Andra vidunderligt vackra sånger är: Papa Won't Leave You Henry, Deanna, Are You the One I've Been Waiting For?, Do You Love Me?, Henry Lee och inte minst The Ship Song. Det är bara att lyssna och njuta.

Mer sjukliga kärleksbevis:

Som sagt, det är de små sakerna...

I am on a roll! Idag hände det igen. Nej, sjuan blev inte en sexa - men någonting minst lika bra! Jag gick som vanligt till Pressbyrån och laddade mitt månadskort med cash, på vägen till jobbet upptäckte jag att tom-datumet var dagens datum. Alltså samma dag som jag laddade kortet. Konstigt, tyckte jag och gick efter jobbet för att kontrollera så att allt var ok. Karln på Pressbyrån såg förbryllad ut... och lite misstänksam. Jag kände mig nästan lite påhoppad. Till slut kom det i alla fall fram att det blivit något fel på aktiveringen förra månaden. Jag hade alltså tjuv-åkt en hel månad helt oavsiktligt och omedvetet. Karln upplyste mig om att om jag hade tur hade jag nu 60 dagar till godo - och mycket riktigt, när jag aktiverade kortet i läsaren på spårvagnen lyste sifferkombinationen "2007-01-01" mot mig. Tack nya kortsystem! Tack Västtrafik!

Det är de små sakerna...

Ibland är livet bara så fantastiskt.

Jag tycker om att åka hem med sexan. Alla som känner mig vet att jag är lat. Sexan stannar ett par tiotal meter närmarem mitt hem än sjuan och elvan. Sånt är viktigt för mig och det gör min dag när sexans lysande orange skylt kommer mot mig på hållplatsen vid Kortedala torg när jag har handlat. Det händer inte så ofta att jag får åka med sexan dock, eftersom den inte går förbi jobbet men en gång hände något fantastiskt: Min sjua förvandlades under resan till en sexa eftersom det var något gudomligt fel på vagnen. Det var nog det bästa som hände mig den veckan. Det representerade liksom någonting större än ett par meter mindre att gå. Det representerade någonting fint och positivt och nästan magiskt.

Jag satt och tänkte på det där tillfället idag på vägen hem från gymmet. På hur kallt och äckligt det skulle vara att gå upp för backen med tung shoppingpåse och otymplig träningsväska. Då hände det igen! Föraren förkunnade i högtalaren att pga förseningar vänder vagnen precis där jag vill att den ska vända. Jag kunde inte tro mina öron. Jag log hela vägen hem till porten. Då kom nästa överraskning: hissen kom åkande utan att jag hade tryckt på knappen och jag tänkte "Tjoho! Någon är på väg ner och jag slipper vänta". Men det var ingen i hissen. Och ingen i porten. Hissen kom ner som av sig själv! Någon tycker om mig.