Igår var det big night out för Thepas och Jenny... Eller, det skulle ha varit. Vi var på yttersta festhumör (läs:fulla) redan på sena eftermiddagen och hade världens bästa rockenrollparty hemma i Ryssland. Vid... tja... vad kan det ha varit, åttatiden, åkte vi in till stan och träffade pirater (ja, i full mundering... skinnvästar och tennstop och allt) på spårvagnen. Vi anlände utanför Diamond Dogs portar och inte fanns det en uteplats ledig i sikte på minst sju mil. Och inomhus visade de fotboll på tv. Inte direkt rockenroll om man är full och har lyssnat på Danzig en hel dag. Vi drack två drinkar (en med äppelsmak och en "med det där blåa" som var grön) sen tröttnade vi på USA-Italien och gick till Burger King och tryckte ner hamburgare i strupen. Efter det gick vi runt hörnet till sjuelva där jenny åt glass och jag chips. Och så köpte jag wokade nudlar som jag glatt nyss ätit till frukost. Jag hade till och med varit duktig och lagt kartongen i en påse så att jag inte skulle ha hela väskan full av nudeljox när jag vaknade. Jag är så begåvad när jag är full!
Sen tröttnade vi på det också och vi fick båda akut huvudvärk och åt alvedon. Jag svalde mina båda utan vatten genom en strupe torr likt Saharas öken. Alvedonsmaken hotade att kväva mig så Jenny fick köpa vatten hehe.
Nu gick vi till Rockbaren för att kolla läget. Det fanns väl en del killar som var mer eller mindre liggbara men hårdrockare är ju så blyga och frigida så det var ingen idé att försöka ens. De hade något slags Guns'n'Roses-maraton kändes det som men just som jag minst anade det kom TRE, och jag upprepar: TRE, Danziglåtar i rad! Jag var i himlen (eller snarare motsatsen hehe) men ingen utom Jenny ville förstå min lycka. Jävla torrisar.
Efter Danzig blev det i alla fall trist och vi gick tillbaka till Diamond för där är det i alla fall billigt. Och döm om min förvåning när de visade HANDBOLL på tv! På storskärm! I alla fall i typ tre minuter, sen mobbade de mig genom att stänga av skärmen och jag fick sitta vid ett bord och kolla på en liten tv istället. Skit samma, det såg ut att gå kasst i alla fall. Handbollens fördärv och förfall. Plötsligt blev vi attackerade av en massa afrikaner som ville gifta sig med oss. Jenny snackade vitt och brett om sina två barn men jag stirrade stint på Skräckens hus på tv4. Jag gillar inte limmande karlar. När karlarna skrivit klart i Jennys bok blev jag akuttrött och vi började gå hemåt. Jenny ville äta men jag tog fram storpiskan och sa att, nej för nu kommer spårvagnen. När vi kom hem fick jag dåligt samvete och gav bort mitt bröd. Sen somnade jag i trötthetspanik med Glenn i famnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar