Storbebisen

Eftersom det inte är skottår i år så bestämmer jag att Theodore fyller 11 månader idag den 28 februari. Och inte den 29 som inte finns.

Dessutom sov han hela natten inatt igen. Femte natten i rad. Det är rekord för länge sedan, jag vet inte om han ens sovit hela natten två nätter i rad förut.

Bild- och filmrapport från sjuklägret

Vi kämpar på här hemma i magsjukelandet. Den lilla pojken är fortfarande lös i magen, den store mannen är ganska risig och mamman känner sig lite sådär. Trots det tog jag mig ut för att göra lite ärenden, vissa saker måste ju liksom göras och när alla är sjuka så får den minst dåliga göra dem.

Det var längesedan jag bjöd på bilder och film här på bloggen, så idag får ni kalasa på både en film och en bildkavalkad. Jag måste ju få stoltsera med min lilla ögonsten. Eller the apple of my pie som Jenny skulle ha sagt.

Han har blivit en hejare på att dricka, det lilla pyret. Helt själv och ur sin pipmugg dricker han stora klunkar kallt vatten. Och det ser så gott ut att jag själv dricker mer av bara farten. Ser ni vad lång lugg han börjar få förresten? Alltså underluggen, den övre luggen går ned över kinderna nu.

För fjärde natten i rad sov söteman hela natten igenom. Till föräldrarnas stora förtjuselse. Nuförtiden sover han alltid på mage men med huvudet åt alla möjliga håll. Vid den här middagsluren har han i alla fall nästan prickat kudden.

Hur stor är Theodore? - Sååååå stor! Och jag har en snygg Star Wars-tröja.

Och vet ni, jag har stickat också! Jag städade ju bland mina sticksaker och ställde undan dem på ett mer barnvänligt ställe, och då hittade jag en massa påbörjade stickningar i olika färdighets-stadier. Bland annat den här koftan som bara behövde en luva och knappar. När jag lade upp den här stickningen tre dagar innan Theo föddes var planen var att han skulle ha den på sig när det var lite kyligt ute så jag stickade den minsta storleken. En pytteliten tröja i ganska grovt garn borde innebära en färdig kofta på nolltid - men först tog ett av garnerna slut och sen kom lite barnafödande i vägen. Och så vips hade det gått nästan ett år.

Nu är den hur som helst färdig. Stickad i Drops Eskimo och ett annat garn som är nästan likadant (det röda). Även om den är lite väl liten för en ettåring så är den banne mig för stor för en nyföding, eller en 0-3-månaders om man ska vara petig. Nu återstår bara att se vilken bebis som får användning för koftan.

Till slut tänkte jag bjuda på en liten filmsnutt av Theodore som utför sina cirkuskonster. Den senaste i raden är att gå med stöd. Gåvagnen är fortfarande lite för svår men fotpallen fungerar utmärkt. I slutet försöker jag också få honom att visa sina inredningskunskaper men han vill inte och vägrar ens uppmärksamma min existens. Mamma upp i dagen.

Kräk

Näe, det blev ingen träning imorse. Och inget jobb idag heller eftersom jag vaknade vid fyra på morgonen med maginfluensa. Eller kräksjuka eller vad du vill. Theodore hade en släng igår. Jag idag, och nu har mannen börjat kräkas. Vi hoppas alla innerligt att vi är friska till imorgon. Det verkar vara någon 24-timmarsgrej för jag och Theodore mår bättre.

Men en superfantastiskt bra grej är att Theodore sovit hela natten tre nätter i rad, och imorse sov han till halv nio!

En fast one

Nu kommer en sån där tråkig snabbuppdatering igen för klockan är massor och jag ska upp i ottan och träna.

På jobbet är det textproduktion och layout mest.

Theodore är lös i magen och har bajsat minst 15 gånger idag. Men å andra sidan har han sovit hela natten två nätter i rad!

Igår kväll var vi hemma hos Sofia och Martin och åt middag. Det var gott och jättemysigt som alltid när man är där. Theodore var vaken ända tills vi gick hem efter tio men somnade gott i sängen så fort vi kom hem.

Jag har just packat en massa Tradera-grejer, det är fortfarande ganska roligt.

Jag lovade ju förresten att berätta om min nya väska som fungerar som både handväska och träningsväska. Den är superfin och formidabel. Beige med texten "under cover" stort på ena sidan (för att det är en handväska under cover som träningsväska, eller tvärt om). Den har vanliga bärhandtag, aelrm och två remmar på undersidan så man kan ha den som ryggsäck. Det hela låter ganska sportigt men det är den inte. Den har till och med brunt fint rutigt foder.

Over and out. Godnatt!

Träningen fortskrider

Det har varit sån uppståndelse de senaste dagarna att jag inte hunnit rapportera om hur det går med träningen.

Första gången var ju i fredags och även om det var jobbigt så var det väldigt skönt också. Skönt var det däremot absolut inte i helgen då jag hade den värsta träningsvärken jag någonsin upplevt. Ever. Värst var det i magen och jag märkte att de stackars musklerna tagit stryk av graviditeten. Jag får stretcha dem extra noga.

Andra gången var igår och det var skönt den här gången också. Jag såg till att stretcha noggrannare efteråt och idag har jag inte ont någonstans!

Imorgon bitti klockan tio över sex står jag där på crosstrainern igen och det känns helt ok. Jag gillar ju styrketräning och har sett fram emot att få gå till gymet sedan i höstas.

Annars gör jag inte mycket. Gosar med en krasslig och hes Theodore och roddar med diverse Tradera-vinster.

Nu måste jag verkligen gå och lägga mig. Imorgon kanske jag berättar om min nya väska som jag hittills tycker väldigt mycket om.

En storm i en badbalja

"Annan mamma i Sthlm" Skrev:

"Intressant debatt. Men jag förstår inte vad som är så otroligt hemskt med att ett par anonyma kommentarer uttrycker sin åsikt - om de nu har fel är det väl bara att bemöta deras åsikter, eller ignorera dem. Visst kan man känna sig "påhoppad" men lite ifrågasättande från obekanta i cyberrymden är väl inget att bli knäckt av. Och visst är det väl trevligare om folk skriver under - om inte med en mailadress som man kanske inte vill lämna ut så i alla fall kanske med en signatur (den som bloggar är ju för merdelen läsare som inte känner personen bakom tämligen "anonym" också). Hursomhelst, vore intressant att höra en reflektion kring det som de anonyma tog upp - kan ju vara så enkelt som att, nej pappan lämnade inte bebisen helt obevakad i ett annat rum under en längre tid som det lät i det första inlägget. Eller oj nu hade vi tur men vi får se upp i fortsättningen. Själv anser jag att det är omöjligt att förute ett småbarns varje fara och jag tror alla föräldrar nån gång upptäcker att deras lille gjort något oförutsett - själv blev jag förvånad och lätt förskrämd när lillplutten drattade ur en säng när jag tyckte jag hade bra koll och satt i samma rum, men hej vad fort det gick.
Några tankar från mig bara..."

Det här är en konstruktiv kommentar som vill någonting mer än att döma och provocera. En kommentar som förtjänar ett svar och eftersom den här bad-historian blev lite större än jag trodde från början känner jag att det nu kan vara läge att reda ut de förutfattade meningarna.

Om anonymitet, till att börja med.

Mitt problem med anonyma kommentarer handlar inte om att inte "veta" vem som har skrivit. Det kan jag ju inte ändå om jag inte redan känner personen bakom aliaset. Däremot tycker jag att det är respektlöst och fegt att inte ens våga skriva under sina åsikter med en signatur. Det är dessutom mycket enklare att vara elak, respektlös och provocerande när man skriver anonymt. Det är bara att gå in på vilken föräldrablogg som helst (för där är det vanligt vill jag lova) och titta - vilka lämnar de flesta dömande kommentarerna? Jo, "Anonym".

Det handlar inte heller om att jag blir "knäckt". Jag har en blogg och jag får jag räkna med att alla möjliga olika nötter och knäckehäxor läser mina inlägg. Men jag måste för den sakens skull inte gå med på att de lämnar anonyma respektlösa kommentarer grundade på förutfattade meningar. Jag är en helt vanlig kvinna, mamma, fru, vän, syster, dotter, anställd och så vidare. Jag skriver aldrig elaka onödiga anonyma kommentarer i andras bloggar och försöker att respektera mina medmänniskor så gott jag kan. Det är inte för mycket begärt att vilja bli bemött på samma vis. Jag vägrar ställa upp i någon slags mobbningskultur där man får säga vad man vill till vem som helst hur som helst. Min lilla blogg är min lilla del av Internet där jag får bestämma reglerna - och här blir elaka översittare ignorerade. De får inga svar, försvarstal eller uppmärksamhet. De blir raderade tills de har lärt sig lite vanligt hyfs.

Om Theodores klädbad, en gång för alla då.

Nej, självklart lämnade inte mannen lillpojken ensam och helt obevakad i ett annat rum under en längre tid. Någonting sådant borde inte ens finnas på kartan om man känner oss eller läst minsta lilla i min blogg.

Jag och min man tror på att ge Theodore frihet att utforska sin omgivning. Köket, hallen och badrummet ligger i anslutning till varandra och Theodore får krypa fritt mellan dem. I och med det beslutet tog vi självklart bort potentiellt farliga saker som är vassa eller giftiga eller stora och vältbara och så vidare. Vet vi att det finns någonting potentiellt farligt i hans väg, som en full balja till exempel, så är vi självklart mer vaksamma och låter honom inte krypa ensam.

Så nej, självklart var det inte mycket vatten i baljan. När Theodore badat klart finns inte vatten nog att vattna en blomma med. Han blev lite blöt om kläderna. Det var allt. Han var aldrig rädd och min man var aldrig skärrad. Händelsen berättades för mig på ett uppsluppet sätt i telefonen och jag hade aldrig någon anledning att vara orolig. Alltså skrattade jag åt en situation som var klart komisk.

Visst, informationen om närheten till badrummet, frånvaron av farliga saker och den ringa vattenmängden framkom inte i inlägget. Men ingenstans stod heller att Theodore fått krypa vind för våg i badrum fyllda av rakblad och klorin bredvid badbaljor fyllda av litervis med vatten. Varför anta det allra värsta? Varför i hela världen antog de här personerna att jag var okänsligt glad åt en livsfarlig situation istället för att anta att det inte var en så big deal?

Man kan faktiskt inte gå och måla fan på väggen och vara hönsig i alla situationer. Man måste våga lita på sitt föräldraskap, sin magkänsla och sitt omdöme.

Det är faktiskt helt sjukt att jag ens sitter och skriver det här förklarande inlägget. Nu lägger vi det här bakom oss. Anonym, anonym och anonym har skapat en storm i en badbalja.

Make your Stick Figure Family at FreeFlashToys.com

What she said!

Jag håller med Spiderchick till 100% i hennes inlägg om anonyma kommentarer.

Jag förstår faktiskt inte poängen med att kommentera anonymt. Har jag en åsikt som jag vill uttrycka till en specifik person så undertecknar jag med mitt namn (och bloggadress) och står för min åsikt. Om du inte gör detsamma så kommer ditt inlägg att bli raderat och glömt och alltså vara helt meningslöst - så gör dig icke besvär, tack.

Alltså kommer jag från och med idag att radera alla påhoppskommentarer som skrivs av anonyma fegfisar. Jag skriver i en blogg som är öppen för alla att läsa och jag har valt att tillåta kommentarer. Det betyder dock inte att jag har valt att behöva läsa massa ogrundade påhopp skrivna av anonyma människor som inte vet ett dugg om mig eller mitt liv.

(Snälla anonyma kommentarer gillas självklart fortfarande. Det är jag som sätter reglerna.)

Vi trotsade snön!

Snöflingorna singlar ned utanför fönstret och snödrivorna växer. Någonting som också växer är istapparna utanför vårat fönster. De är jättefina att titta på men om det blir varmare måste vi nog försöka slå ned dem så att ingen stackare råkar få dem i huvudet.

Snö är fint när man tittar på den från sitt köksfönster. Vissa försöker också hävda att man kan ha roligt med den. Men när man försöker ta sig till Konsum för att handla lördagsmys är den verkligen ingen höjdare (om man har ett barn som sitter i vagn och som väger tio och ett halvt kilo att bära). Speciellt inte när snöröjning tydligen inte existerar på trottoarer, bara på bilvägarna.

Men lite eller mycket snö skulle inte få hindra oss från att få vårt lördagsmys så vi pälsade på oss och pulsade ut i ovädret. Det var ingen idé att ta barnvagnen så vi bar Theodore istället. Det blir ganska jobbigt att bära tio och ett halvt kilo, särskilt eftersom mannen fick göra allt bärande. Jag har en helt enorm träningsvärk och klarar knappt att borsta tänderna.

Men lördagsmys fick vi!

Vi trodde att han var en bak-och-fram-sovare, men det visade sig att det var vi som var bak-och-fram

Sedan Theodore blev lite mer mobil har han börjat krypa runt även i sängen. Både när han ska somna och när han vaknar på nätter och morgon (och middag). Ibland står han också upp och ser olycklig ut innan han lägger sig ned och somnar.

Det här sängkrypandet har lett till att han numera kan välja själv hur han vill somna och den senaste veckan har vi hittat honom med huvudet vid fotändan, inte där vi lagt honom, vid huvudändan där kudden ligger. Vi tyckte att det var lustigt att han somnade sådär bak-och-fram tills vi kom att tänka på att det kanske faktiskt var så att han hellre ville sova åt det hållet. Med huvudet mot dörren istället för mot väggen. Vi bytte plats på kudden och lade honom åt andra hållet när han skulle nattas - och sängkrypandet upphörde.

Ibland måste man bara vara uppmärksam och lyssna när de små krypen har någonting att säga.

Lite blandad fredags-kompott

Fredags-lunch på Hardrock, fredags-öl på jobbet, två fredags-bad för lillpojken, fredags-pizza i magen och fredags-träningen avklarad. Äntligen är det helg och jag får umgås med min man och snoriga son. Planerna är få, städa lite och vila. Kanske se en film. Ryktet säger att det ska bli upp till en halvmeter snö och jag tycker att det är ganska onödigt.

Klädsim är någonting jag aldrig provat. Jag är en hyfsat duktig simmare men var aldrig förtjust i att ta märken och sånt så jag provade aldrig på hur det kändes att bada fullt påklädd. Mannen däremot har gått igenom diverse simprov i militären och idag bestämde sig Theodore för att han inte ville vara sämre. Det var bad-dags och baljan fylldes med vatten och olja. Badankan badade och plaskade. Sen var badet över och pojken torkades och kläddes för att sedan få leka på golvet medan pappan stökade i köket. Plötsligt hörs ett ropande från badrummet. Där ligger Theodore på mage i badbaljan med alla kläder på. En badbalja som inte hunnit tömmas på badvatten. Hehehe. Jag tyckte att det var jätteroligt när jag hörde händelseförloppet förklaras i telefonen. Tänk att min lilla bebis blivit så stor att han kan klättra in i en balja!

Jag skrev ju för en månad sen eller så om att jag skulle utvärdera Cliniques trestegsprodukter, och det har jag nu gjort. De lite mindre provförpackningarna är nu slut och jag är så nöjd att jag idag snällt traskade tillbaka till NK och gav dem 705 kronor för tre fullstora förpackningar. För några veckor sedan var jag där och köpte ansiktskrämen som tog slut lite före allt annat. 445 pix. Helt hutlöst. Det är dock ingen tvekan om att det är värt varenda krona.

Med i trestegsförpackningen fanns också en liten makeup-remover-flaska och ett prov på deras ögonkräm. Eller den är mer som ett ögonbalsam - med typ samma konsistens som ett lite fastare läppbalsam i burk. Nu har jag använt alltsamman (makeup-remover, ansiktstvål, clarifying lotion, moisturizing lotion, ögonkräm och ansiktskräm) och det känns hur lyxigt som helst. Huden säger tack tack tack tack tack tack tack!

Och så har jag ju tränat också! Jag tog mig faktiskt upp halv sex och följde mitt schema ganska precis. Jag var på jobbet vid tio i nio. Det var jobbigt, det tänker jag inte sticka under stol med, men det var inte så jobbigt som jag befarade. Jag kräktes bara en gång och fick inte mjölksyra av crosstrainer-maskinen. Jag har redan svinmycket träningsvärk.

Aktuella siffror kommer från och med nu att redovisas till höger.

Jag har sån himla tur som har en moster som kan allt om träning och bebis-sömn och gärna delar med sig av sin visdom. Om jag skriver lite hur jag har tänkt med träning och mat och så så kan du kanske komma med lite tips, Moster?

Jag tänkte ju alltså träna måndag, onsdag och fredag. Ca en timmes styrketräning (hela kroppen) och 20 minuters kondition efteråt. Det låter kanske mycket men känns lagom för mig. Skulle det bli för mycket längre fram så kan jag tänka mig att köra halva kroppen varannan gång.

Före träningen är mitt mål att få i mig en banan. Jag är inte alls duktig på att äta så tidigt på morgonen. Efter träningen äter jag en banan på vägen till jobbet och när jag kommer fram äter jag en tallrik fiberberikad havregrynsgröt med ohomogeniserad mjölk och lättsockrad äppelmos. Sedan äter jag som vanligt. Ingen bantning just nu alltså.

Tycker du att jag ska äta någonting annat innan eller efter träningen? Jag gillar inte keso så jättemycket (efter graviditeten) men du nämnde proteindrycker... vilka är goda och var kan man köpa dem? Det finns väl sådana man inte behöver blanda själv?

Mitt mål med träningen är att bli stark och orka normala saker. Jag vill kunna springa runt i lekparken med Theo och dra pulkor upp för pulkabackar och det orkar jag inte idag. Det är alltså viktigare med styrkan och konditionen men en konsekvens (och nödvändighet) är ju viktnedgång. Jag tänker dock inte satsa på det just nu utan tar en sak i taget. Jag vill alltså bli uthållig och inte få stora explosiva muskler. Jag kör 15 repetitioner.

Vad tror du, Moster, och alla andra?

Nu smäller det

Jag snörvlar lite fortfarande men känner mig hyfsat pigg - så det blir träningspremiär imorgon bitti klockan 06:00. Det ska bli spännande att se exakt hur jättejobbigt det kommer att bli att

• gå upp skittidigt,
• trampa på crosstrainern igen (sist jag premiärtränade på en sån höll jag på att dö av mölksyra i benen efter tre minuter),
• lyfta tunga vikter,
• och sist men inte minst köra 20-30 minuter kondition.

Jag tror att jag nästan kommer att dö men att det kommer att vara roligt också. Intressant att se hur mycket folk som är där på morgonen och hur lång tid träningen kommer att ta. Min plan ser ut ungefär så här:

1. Gå upp 05:30, äta en macka och en banan. Dra på träningskläderna och sätta upp håret i en tofs.
2. Lämna hemmet 05:45 för att vara på gymet när det öppnar 06:00.
3. Slänga in väskan i ett skåp, byta skor och vara i gymet runt 06:10.
4. Uppvärmning till 06:20.
5. Styrketräning till 07:10.
6. Konditionsträning till 07:30 (20-30 minuter beroende på vad jag har tid med).
7. Magträning och stretchning till 08:00
8. Duscha, sminka, borsta och allt det där till 8:30.
9. Gå till spåris och var på jobbet innan nio så att jag hinner göra lite gröt och äta innan jag börjar jobba.

Lite tight med tid är det, men jag hoppas på att själva styrketräningsdelen inte tar 50 minuter. Det är ett falskt hopp dock för jag tror att det kommer att ta längre tid än så. Jag får göra så mycket jag hinner, gymet öppnar ju 06 så jag kan inte gå dit tidigare.

Då återstår bara de jobbiga grejerna med att börja träna. Invägning och mätning (hemma alltså). Jag måste bara köpa ett måttband för det har jag tappat bort. Och en ny sport-bh för den har jag tappat bort. Ett nytt hänglås är redan inhandlat för det gamla har jag tappat bort.

Godnatt!

Jobbers

Snabbinlägg bara.

Jag är fortfarande förkyld men mår lite bättre. Theodore är snorig och lite hostig men förkylningen har inte brutit ut ännu.

Jag har inte börjat träna ännu men planerar att köra första passet på måndag.

Jag har packat och skickat Tradera-vinster för glatta livet och har lagt upp lite nya auktioner.

Nu ska jag hemmajobba tills ögonen ramlar ihop av sömn.

Förkylt

Snor, nys och snörvel.

Så nu ska jag äta semlor.

Träningsdags

Idag har jag äntligen varit på gym-introduktion på Kristinedal. Programmet och maskinerna fungerade ungefär likadant som på friskis så det känns bra. Jag är superpeppad och faktiskt inte så svag som jag trodde. Jag har ju gått omkring och känt mig orkeslös och svag i ungefär ett år nu men det satt nog mer i huvudet än i musklerna - för nu när jag testat dem lite så känns det bättre. Det har jag upplevt förut, att jag trott att jag var svagare än jag var för att jag inte vågat testa att ta i lite.

Dock är det helt tydligt att magmuslerna inte är i närheten av så starka som de var innan graviditeten. Det blir jobbig att fixa.

Hur som helst. Lagom till gym-introt har jag gått och blivit förkyld. Huvudet känns som en betongklump och gym-premiären får nog vänta lite till.

Sol och regn om vartannat

Ibland är livet ingen dans på rosor. Då är den rätta medicinen att sitta i pappas knä i mysdressen.

Utvecklingen är som sådan att Theodore sov dåligt inatt igen och har varit omväxlande gnällig och glad hela dagen. Nu på kvällen var han rekord-gnällig och jag tyckte mig se lite extra rinnigt snor så det kanske är en förkylning på gång. Vi hoppas att den är snabb och lindrig i så fall.

Tidigare idag var Alma här och lekte med Theodore. Hennes föräldrar var såklart också med och vi fikade tigerkaka som jag och Theo bakat på morgonen.

Annars har vi tagit det cool och småfixat lite hemma idag med. Jag har rensat lite bland lillmannens kläder och fotograferat för införande av Tradera-annonser.

Som tur är finns det även glada stunder för en söt liten man. Då ser han ut så här.

Man ska inte ropa hej. Eller hallå eller tjena.

Jo, jag sa ju att lilla pojken Sharp allt som oftast är glad, och det är sant. Förutom idag. Hela natten och hela dagen har det varit gråt och gnäll med inslag av glada miner här och var. Någonting är lite ur gängorna och jag vet inte om det är lite krasslighet, nya tänder, utvecklingssprång eller bara en tillfällig svacka. Sömnen är väldigt orolig och han har inte sovit ordentligt varken på dagen eller natten. Tålamodet är superkort, hos Theodore alltså.

Det var några veckor sedan vi hade det jobbigt med sömnen och vi vande oss vid god nattsömn snabbare än jag trodde för det var jobbigt att få sova så lite inatt. Dessutom är både jag och mannen lite krassliga och hängiga så det blev bara en kort utflykt till indiern tvärs över gatan idag. Vi stannade inomhus och fejade i hemmet stället. Det är hyfsat städat nu, förutom golven - och mina duktiga pojkar hjälptes åt att fixa kabellister i vardagsrummet.

Mina Tradera-auktioner gick ut idag, och förutsatt att jag beräknat frakten hyfsat rätt kan jag casha in över 900 kronor! Jag är väldigt nöjd med mitt initiativ.

Ståndaktig och nästan alltid glad

Nu har vår bebis börjat ställa sig mot möbler och gå intill dem med mycket vingliga små steg. Det är ett stort steg som gör föräldrahjärtan stolta - men det för med sig sin beskärda del av gråt och tandagnisslan också. Theodore har en viss förkärlek för att ställa sig mot vardagsrumsbordet och vi föräldrar har vetat att olyckan skulle komma förr eller senare. Men man kan inte skydda barn mot allt och pojken måste ju få testa sina gränser lite och utforska sig själv och världen omkring honom. Alltså låter vi honom stå, och håller oss på lagom avstånd. Och så hände det till slut idag. Han tappade koncentrationen, ramlade och slog munnen i bordet. Gråt och små tårar, men snart var det bra igen. Trots att han fick ett blödande sår i tandköttet.

Vår pojke är så sjukt tålig. Andra bebisar i vår närhet gråter för ingenting - om de trillar lite, blir skrämda eller blir av med en leksak. Men för Theodore ska det i princip blodspillan till för att han ska ta till tårarna. Jag har förklarat för honom att det är ok att bli lite ledsen om man slår huvudet eller får en vaccinationsspruta i varje lår - men han ba: - Det är cool mamma.

Här kan ni se lite ståndaktighet in action.

Jo, han är allt som oftast glad och nöjd, den lille mannen. Han hänger med på det mesta och gillar läget. Han står till exempel ut med att jag fotograferar honom i tid och otid - eller följer honom med filmkameralinsen. Men ibland får till och med en solstråle nog. Då ser han ut så här.

Ensamkväll betyder städekväll - but that's ok!

Inget direkt nytt på jobbet idag. Textkorrade lite handbok, gick igenom lite bilder och beställde lite kontorsvaror. Åt NFC till lunch och anslöt mig till Team kyckling-koma.

Ni vet ibland när man önskar sig saker som man vet inte kommer att slå in men man fortsätter att önska ändå? Vi har stora problem med att få ihop tid till hederligt hushållsarbete i vår familj. Theodore är ett heltidsjobb (som sig bör) och jag kommer hem halv sju på kvällen. Då vill mannen ha lite avlastning så jag har huvudansvaret för att pojken blir underhållen, nöjd, flaskad, borstad och nattad. Inte mig emot såklart för jag har längtat efter det lilla knytet hela dagen. När pojken sover vill jag och mannen äta middag och så är klockan runt nio. Kanske orkar vi då diska men sen är det tv-soffan någon timme och godnatt. Ingen tid för dammsugning, var sak på sin plats, städning av toaletter eller tripper till tvättstugan. Helgerna vigs till städning men inte vill man städa hela sin lediga tid, särskilt inte eftersom halva söndagen går åt till veckohandling. Är det något fel på oss? Alla andra familjer verkar inte ha några problem med att hålla sitt hem rent och städat.

Hur som helst! Till önskningen. Jag brukar i hemlighet önska att jag åkte hem till mitt stökiga hem efter jobbet och fann det lite mindre stökigt. Att mannen städat lite trots att han haft Theodore att springa efter. Det är egentligen lite orättvist eftersom jag aldrig förväntades städa när jag var hemma med Theo - och så lagar han ju faktiskt middag åt mig varje kväll. Idag var mannen dessutom förkyld och ynklig så städning var liksom inte att tänka på. Trodde jag. När jag kom hem var köket diskat och städat. Yey!

Därför kändes det inte alls fel att fortsätta duktigheterna och städa stora badrummet trots att jag har ensamkväll och skulle kunna typ lägga ansiktsmasker och läsa böcker.

Nu är det fint i två rum. Och det är dubbelavsnitt av Medium på tv400!

Barntips

Ännu en arbetsvecka har tagit sin början och det firades med lite illustration och webbdesign. Lunchen bestående av söndagens entrecôte var inte illa den heller.

Kvällen bjuder på Medium och äppelmust med körsbärssmak. Very mysigt.

Tidigare under kvällen har jag klappat på och myst med Theodore. Han är en sådan liten solstråle när jag kommer hem. Hela det lilla ansiktet lyser upp och värmer ett mammahjärta. Hans förtjusta skratt kan blåsa bort vilken tyngande trötthet som helst.

På tal om skratt förresten. När vi veckohandlade på ICA MAXI i södags hade de förutom leksaksrea även bokrea och där köpte vi en djurbok till Theodore. Den är gjord i kartong (bebisvänlig) och handlar om bondgårdsdjur. På varje uppslag beskrivs djuren på ett lekfullt och lite poetiskt sätt och på olika strategiska ställen finns olika material som barnet kan känna på. Fluffig hästman, "kladdig" lera, mjuk kohud, blank koskälla och duniga hönsfjädrar till exempel. Theo älskar att känna på de olika materialen, särskilt den mjuka hästmanen (som är waay mycket mjukare än riktig man). Jag brukar avsluta varje uppslag med att berätta hur djuret låter. Då skrattar han och vänder sitt lilla ansikte mot mitt. Det är alldeles underbart mysigt.

Jag såg just att de tipsar om just det på hemsidan - att göra djurljuden. Där kan ni läsa mer om boken, som för övrigt finns på svenska på ICA MAXI i Angered. För 29:50 om jag inte minns fel.

Till sist bjuder jag på lite lek och bus.

Lördag!

Yey, det är lördag idag! Det betyder att vi har morgonmyst i sängen hela familjen, städat lägenheten och ätit indiskt från nya indiska restaurangen tvärs över gatan. (den är kjempegrejt!) Theodore har badat och resultatet kan ni se på bilden i inlägget under detta. Ren och nykammad.

Jag har nyss lagt upp en massa Tradera-auktioner som jag hoppas ska rensa ut garderoben lite.

Nu ska jag lägga Theodore sen - ostbågar!

Test

Mannen testar med uppdaterad mobilbloggmjukvara.

Fredagfredagfredag!

Äntligen är det helg efter en intensiv arbetsvecka. Jag tokmyste med Theodore non stop från att jag kom hem tills han somnade i sängen. Han är verkligen en härlig liten pojke. Maken till pusskalas har jag inte skådat sedan jag och mannen var nyträffade.

Jag är i stort sett nöjd med min arbetsinsats sedan jag kom tillbaka till jobbet. Vissa saker kunde gått lite bättre och snabbare men jag gjorde så gott jag kunde, helt ärligt. Och då är det godkänt.

I helgen vankas städning och indisk mat. Jag längtar efter naanbröd och ett rent hem.

Nu till utmaningen från Annagreta. Jag ska lista mina fem bästa och sämsta jobb/utbildningar/sysselsättningar.

Fem bästa:

1. Föräldraledigheten!
2. Jag måste skriva mitt nuvarande jobb, annars får jag sparken.
3. Copykursen på Berghs.
4. Gymnasiet, vilka år!
5. Sommarjobbet på mammas jobb, lönekontoret. Obegränsad mängd varm choklad och kex. Och en personalbutik med till exempel en kartong (ja, kartong) med chipspåsar för 5 kronor.

Fem sämsta:

1. Mitt halvår som arbetslös.
2. Hela studietiden i Sundsvall.
3. Sommar-/extrajobbet på Åhléns.
4. Grundskolan.

Sen har jag liksom inte gjort så mycket mer... Nu är det meningen att jag ska skicka vidare utmaningen. Jag har ingen koll på vilka i kompisgänget som fått utmaningen redan så jag går utanför ramarna. Caroline! Du ska lista dina fem bästa/sämsta skivor ur din skivsamling.

Överjobbarn

Dagen började med att alla spårvagnarna var inställda från min hållplats. Åt alla håll. Det betyder minst hundra pers som väntar. Inga ersättningsbussar gick in mot stan (bara mot Angered) och när jag väntat i en halvtimme återstod bara att 1: gå till Redbergsplatsen och ta spårisen därifrån eller 2: ringa efter en taxi. Jag valde tvåan.

Väl på jobbet, 40 minuter sen, hade jag hurmycketsomhelst att göra och kom inte därifrån förrän tjugo över åtta. Lilleman sov redan när jag kom hem och jag fick bara titta lite på honom genom dörrspringan för att inte väcka honom.

Nu är jag tröttare än tröttast och huvudvärken sitter som en propeller på insidan av pannbenet. Ögonen ser åt alla håll och jag ska gå och lägga mig strax.

Imorgon ska jag försöka ta mig an en blogg-utmaning jag fått från en vän.

Sängbloggning

Jag var just inne och skulle titta till en sovande Theodore och hittade honom i en lustigt ställning. Det såg ut som om han hade satt sig upp men blivit akut trött och bara lagt sig framstupa i sittande ställning över täcket. Det såg så lustigt ut att jag var tvungen att ropa ned mannen så att han också fick se. Sen lade jag den lilla konstsovaren till rätta på kudden. Han bara snarkade vidare.

Han var kanske trött efter sin andra svinvaccination. Hoppas att han inte känner av den alltför mycket imorgon.

Det blev i alla fall en rolig dag på jobbet med långa möten i syrefattiga konferensrum. Mina idéer och förslag föll hyfsat väl ut och det hela kommer att bli oerhört bra i slutändan.

Imorgon blir ännu en intensiv arbetsdag med en deadline klockan 18.

Nattinatt!

Fina grejer

House på teve och det är fina grejer.

Theodore sov hela natten igår natt så jag är lite piggare än igår kväll. Det är också fina grejer.

Annars har dagen bjudit på lite webbdesign på jobbet... och lite skyltdesign. Fina grejer.

Efter jobbet åkte familjen till ICA MAXI och veckohandlade. Det var 50% rabatt på en massa leksaker så Theodore fick ett zoo-tåg som låter tuut tuut och spelar en melodi. En liten tiger och en liten giraff åker med på resan. Han fick ett fint riddartält också som han kan krypa in i och ut ur. Det är jättefint trots att det tar upp typ en fjärdedel av vardagsrummet. Nästan. Fina grejer i alla fall.

Rapporten hemifrån säger att Theodore har ätit en halv pannkaka och att det var mäkta populärt.

Morgondagen har potential att bli en riktigt rolig arbetsdag. Det återstår att se hur det går.

Kortrapport

Idag har jag pysslat lite med webbdesign på jobbet. Mest.

Idag har jag pysslat lite med städning här hemma. Mest.

Theodore sov oroligt och var ledsen inatt. Båda föräldrarna har huvudvärk.

Jag har ätit pannkaka. Det var gott.